Jag har länge funderat på att börja skriva igen. Kanske i ett forum utanför Facebook, hur omöjligt detta än låter. Det kändes även dags att avsluta min förra blogg ”I väntat på tackkort” som handlade om en jobbig period av utmattning vilken jag inte ens själv orkade gå in på längre(och ingen annan heller för den delen). Jag tänker att jag har samlat ihop skärvorna från de finaste glasen ur den perioden och fogat dem samman till något större. Resten har jag lämnat till hyenorna att kalasa på.
Bloggen är väl egentligen mest för mig själv. Ett ställe att fritt skriva av mig, kanske dela med mig av texter jag skrivit för musik eller annat. Kanske för rent babblande, en konst jag behärskar väl sedan min bror lärde mig att man ofta får något rätt om man ordbajsar på tentan man inte orkat plugga till.
Namnet kommer från en teater som jag spelade i som tonåring. Teater Katastrof. De hade som slogan ”Varför nöja sig med ett smärre missöde när man kan få en katastrof.” En fras som passar in på vilken tisdag som helst.
Idag sitter jag i soffan och försöker ta mig till duschen. I flera timmar är detta precis vad jag gjort. Var ute och fladdrade runt igår. En vän fyllde 20 år. TJUGO ÅR. Min herre vet ni hur gammal jag kände mig. Hurusom så är jag imponerad av mina yngre vänners styrka att stå upp för sig själva. När jag var tjugo år hade jag ingen aning om ..någonting. En ny generation antar jag och när jag just skrev det så insåg jag att jag lät just så. Som den äldre generationen. Gammal. Fast jag har ingen åldersnoja egentligen. Jag kunde skratta åt vakten som tittade på mitt leg och utbröt ”HERREGUD DU ÄR JU ÄLDRE ÄN MIG!!” Det är sant jag kunde det.
Nu funderar jag på om jag ska ta mig ut i hösten eller städa upp i det här sopberget jag kallar min lägenhet. Blir chockad över vilken skitgris jag kan vara, ibland är det jobbigt att bo med mig själv. Men svårt att kasta ut mig. Får långsamt försöka locka fram den där pyssliga, ordentliga kvinnan inom mig. Den jag så gärna vill vara. Kanske om jag går och tittar på det där sunkiga diskberget igen. Kanske hon då tvingas fram i rena förskräckelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar